Min värsta fiende
VARNING!! Här nedan väntar bl.a ett jag tycker synd om mig själv inlägg. Så sluta läs nu om du inte orkar läsa sånt. För ibland måste även jag kräka av mig lite...

Jag har mina dagar då ett mörkt moln växer i min mage. Mina förväntningar på mig själv är ibland så extrema så jag är väldigt duktig på att trycka ner mig själv. Jag och mitt självförtroende är min värsta fiende.
Var väldigt trött när jag kom hem idag. Energin tog bara slut..
Efter jag lagat mat och sedan fixat med disken så tänkte jag att jag skulle hjälpa Amanda att städa, spela ngt spel och träna. Men hjärnan skrek efter sömn. Då åker jag ner. Trycker ner mig själv och intalar mig själv hur jävla dålig jag är som istället för att hjälpa min dotter så får jag gå o vila.. Jag vet att så är inte fallet. Man behöver inte vara 100% jämnt. Men ändå så börjar det mörka molnet växa. Du måste ju vara med barnen, du måste ju träna. Kolla på dig själv!! Skyll dig själv om kläderna inte passar sen! Känner mig värd 0.
Som tur är har jag lärt mig hantera känslorna någorlunda. Blockerar dem. Intalar mig själv att jag duger som jag är. Men blir samtidigt arg och ledsen över känslorna över huvud taget kommer upp. Och känner mig dålig pga det..
Får hela tiden stöttande kommentarer. Kommentarer som tyvärr inte biter.. Jo men det är klart de säger så de tycker ju synd om mig. Så jag vill klargöra att jag skriver inte av mig detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag arbetar med mig själv helt enkelt och behöver ibland bara skriva av mig det dåliga. Och erkänna att är inte röda rosor jämt..
Så med allt detta sagt så lovar jag att jag inte ska gnälla på ett tag; )
Och avsluta med att säg att jag är fantastisk glad över att jag har en underbar familj och superroligt jobb och omtänksamma vänner♡♡♡
Ni är värda guld allihopa!!

Kom igen då jaget jag är redo för en fajt!
Ha det gott!